Den professionella hjälpen – från KBT och CRA till parterapi

Den som vill ha professionell hjälp att förändra sina alkoholvanor har flera alternativ att välja mellan. Både psykologisk behandling och läkemedel finns att tillgå och olika behandlingar går att kombinera.

Behandling av alkoholmissbruk- och beroende har i huvudsak samtalskontakt som bas. Gemensamt för flera behandlingar är terapiformen KBT, kognitiv beteendeterapi. KBT är ett brett begrepp och inbegriper olika tekniker som bygger på att människors beteenden är inlärda och kan läras om. Internetbaserad KBT kan vara lika effektiv som fysiska möten och framför allt personer med lindrigt till måttligt alkoholberoende är hjälpta av KBT.

Återfallsprevention

När KBT används inom missbruks- och beroendevården ingår vanligtvis återfallsprevention. Terapeut och patient sätter här tillsammans upp mål för behandlingen och arbetar med att hitta fungerande strategier för att minska alkoholkonsumtionen. Metoden utvecklades av forskare i USA och kom till Sverige under 1980-talet. I studier fann den amerikanske beteendeterapeuten Alan Marlatt en rad utlösande faktorer, triggers, för återfall, till exempel: nedstämdhet, ångest, personkonflikter och socialt tryck kring alkohol. Återfall betraktas utifrån detta som en process av tankar och känslor i specifika situationer, vilket leder till att personen inte lyckas hålla fast vid sitt mål – ett mål som kan vara antingen en kontrollerad alkoholkonsumtion eller helnykterhet.

Deltagarna får verktyg för att känna igen och hantera risksituationer samt hjälp med att kunna tacka nej till alkohol. Nyare inslag är tekniker för att hantera alkoholbegär med acceptans och medveten närvaro samt skapandet av ett stödjande nätverk och en balanserad livsstil.

CRA och SBNT

Även CRA, Community Reinforcement Approach, bygger i huvudsak på KBT. Det är en manualbaserad metod med inslag av till exempel motiverande samtal, jobbcoachning och återfallsprevention. Metoden betonar sociala relationers betydelse och riktar in sig på kartläggning avdeltagarens situation och förmåga att hantera uppkomna situationer.

Behandlingen är praktisk i sitt utförande – individen får hjälp att undvika eller hantera utlösande händelser (triggers) och får hjälp att utveckla beteenden som istället leder till positiva konsekvenser. Ett hjälpmedel som används inom CRA är den så kallade tillfredsskalan – den bygger på att individen regelbundet skattar sin tillfredsställelse inom olika områden så att behandlingen kan utvärderas och följas upp på ett effektivt sätt. En närliggande behandlingsmetod är SBNT, Social Behaviour Network Therapy, som i ännu högre grad fokuserar på det sociala nätverkets betydelse. Metoden är ovanlig i Sverige.

 	En kvinna i läkarkläder sitter vid ena sidan av ett bord. Mittemot henne sitter en kvinna som har mörkt hår uppsatt i en fläta. De för ett samtal i ett mottagningsrum

Tolvstegsbehandling

Tolvstegsprogrammet, även kallat Minnesotamodellen, fick sitt genombrott i Sverige på 1980-talet. Det är sprunget ur självhjälpsrörelsen och bygger på Anonyma Alkoholisters tillvägagångssätt i amerikanska Minnesota på 1950-talet. Tolvstegsprogrammets träning i att hantera risksituationer och förändra livsstilen har vissa likheter med kognitiv beteendeterapi.

Behandlingen sker oftast i grupp och metoden bygger på tron att det finns en högre makt. På mötena läses därför den så kallade sinnesrobönen som är oberoende av religion. I tolvstegsprogrammet betraktas alkoholism som en kronisk sjukdom där erkännande av sjukdomen och ett sedermera helnyktert liv är centralt. De olika stegen handlar om
självrannsakan, gottgörelse samt att hjälpa andra och därigenom hjälpa sig själv. Kravet på total avhållsamhet har kritiserats för att det riskerar att skrämma bort personer som skulle kunna lära sig ett kontrollerat drickande.

Motivationshöjande behandling (Motivational Enhancement Therapy, MET) är i motsats till tolvstegsprogrammet en metod för individer som inte fullt ut insett konsekvenserna av sin alkoholkonsumtion. Behandlingens utgångspunkt är att med hjälp av medicinska test och frågeformulär kartlägga och identifiera drickandets roll ur ett psykologiskt, medicinskt och socialt perspektiv. Genom att följa upp med motiverande samtal får individen successivt en större motivation att förändra sitt beteende och fatta egna beslut.

Motivationshöjande behandling bygger på erfarenheter och forskning som utvecklades på 1980-talet. Resultaten visade att kortare och mindre intensiva behandlingar fungerade lika bra, med substantiell minskning av alkoholkonsumtionen, som mer omfattande metoder. I Socialstyrelsens riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende är motivationshöjande behandling den psykologiska behandlingsmetod som prioriteras högst.

15-metoden

En annan behandlingsform som bryter med tolvstegsprogrammet är 15-metoden. Denna metod avstigmatiserar drickandet och erbjuder möjligheten att dricka måttligt istället för att avstå helt. Genom att erbjudas struktur och stöd identifierar patienten riskfaktorer och hittar egna strategier för att hantera dem, vilket är ett tillvägagångssätt som ligger nära MET.

Metoden består av minst ett och max tre steg:

  1. Synliggörandet av risker och problem,
  2. hälsokontroll och fördjupad bedömning samt
  3. förslag på behandling. Det sista steget består av en individanpassad behandling som kan bestå av självhjälpsmaterial med fakta och tips, KBT och/ eller medicinering samt kontroll av leverfunktionen och återkoppling kring förbättrade levervärden. 15-metoden fått sitt namn av att möten på 15 minuter ofta räcker för framgång och av att målgruppen är personer med en problematik som ger 15 poäng eller mer på det så kallade AUDIT-formuläret (Alcohol Use Disorders Identification Test).

Interaktionell terapi

Ett alternativ till KBTinfluerade behandlingsformer är ITP, interaktionell terapi, som tar sin utgångspunkt i att känslomässiga konflikter och reaktioner ligger bakom, och upprätthåller, alkoholberoendet. Behandlingen inleds med att individens relationer undersöks med målet att individen ska hitta nya sätt att hantera dem. Det leder i sin tur till ett ökat psykiskt välmående och ett minskat drickande. ITP bedrivs generellt som gruppterapi och exempel på teman är skuld och skam samt impulskontroll. Interaktionell terapi har likheter med psykodynamisk terapi i så måtto att båda syftar till ökad självkännedom och förmåga att förhålla sig till och hantera sina livsomständigheter.

Parterapi

Den som vill ha hjälp att minska sin alkoholkonsumtion kan även inkludera närstående i behandlingen. Parterapi handlar om att partnern till den som dricker får verktyg att stödja nykterhet. Terapin inriktar sig på att förbättra parets kommunikation och öka förståelsen dem emellan. Parterapin förenas ofta med olika åtgärder för att förebygga återfall. Detta är
effektivt då den anhörige ofta tidigt märker att ett återfall är på väg och kan vara till hjälp för att förebygga det.

Läkemedelsbehandling

För den som vill dricka mindre finns utöver terapi även ett flertal läkemedel. Läkemedlen gör att suget minskar, att ruset blir mindre positivt eller att drickandet leder till illamående. Det mest kända läkemedlet är disulfiram som försvårar kroppens nedbrytning av alkohol. Den som tar läkemedlet och ändå dricker drabbas av till exempel kräkningar, huvudvärk och hjärtklappning. Akamprosat påverkar bland annat omsättningen av ämnet glutamat i hjärnan och gör att suget efter alkohol minskar. Naltrexon och nalmefen påverkar hjärnans belöningssystem, endorfinerna, och minskar de positiva känslorna av alkoholen. Eff ekterna av läkemedlen varierar. Disulfiram brukar fungera bra medan effekterna av akamprosat, naltrexon och nalmefen visar allt från ingen eff ekt till mycket bra effekt. Akamprosat och naltrexon kombineras lämpligen med psykoterapi.