Vill ge maskrosbarnen en röst

Fredrik Björck, tidigare professionell fotbollsspelare och medgrundare av initiativet "Inte min match", är frustrerad. – Alla pratar om att det är så vanligt med barn som växer upp i familjer med alkoholmissbruk, men sedan gör vi inget åt det. Det blir väldigt motsägelsefullt. Jag vill vara med och ge maskrosbarnen en röst.

"Inte min match" är en satsning för att möta det stora behovet av information till föreningar och skolor om sådant som missgynnar maskrosbarn. Det handlar om risker och konsekvenser, men också om de skyddsfaktorer som kan finnas inom exempelvis idrotten för de barn som mer än andra behöver en fredad arena där de kan möta vuxna förebilder att lita på.

Det var när Svensk Idrottspsykologisk Förening för några år sedan bjöd in Fredrik Björck för att berätta om sin bakgrund med en missbrukande pappa som initiativet föddes. Erica Hellberg, som då studerade till idrottspsykolog, intervjuade Fredrik och de hittade flera paralleller mellan sina erfarenheter och insåg att de drevs av samma vilja att göra något konkret. Det blev satsningen, som erbjuder föreläsningar och en podcast, och där namnet tydliggör det viktiga – föräldrarnas missbruk är inte barnens match, deras match är på planen.

Fredrik Björck i träningskläder och keps i utomhusmiljö. Han skrattar och tittar på någon som står snett bakom kameran.
Fredrik Björck, medgrundare "Inte min match".

Livrädd för avslöjande

– Jag önskar verkligen att någon hade pratat om det här när jag var liten. När man som barn inser att det som händer hemma inte är okej, då blir man livrädd för att hemligheten ska avslöjas – och att föräldrarna på något sätt ska tas omhand och försvinna.

Fredrik Björck berättar om en pappa som från början hade ett riskbruk, men som med tiden sjönk in i ett djupare missbruk som slutade med hans död för tio år sedan.

– Jag visste aldrig hur det skulle vara när jag kom hem. Under hela min uppväxt var jag alltid på tårna och livrädd för att någon kompis skulle vilja följa med hem till oss. Det fick bara inte hända.

Fredrik beskriver modern som svårt medberoende, något som tydligt framgår av hans minnen av de morgontidiga bilresorna till träningar och matcher med det pojklag som hans pappa var med och tränade.

Bytte plats vid ratten

– Pappa hämtade bilen på parkeringen och vi lastade in allt. Sedan körde han iväg ut på den större vägen och där stannade han så att mamma kunde ta hans plats vid ratten. Det skulle se ut som han körde om grannarna tittade när vi lämnade hemmet, men mamma tog över eftersom han redan hade druckit på morgonen.

Fredrik Björck suckar uppgivet:
– Det är inte bara oacceptabelt, det är ju ett olagligt beteende.

Men pappan avslöjades aldrig i fotbollssammanhang. Som vuxen har Fredrik pratat med flera som var med på den här tiden, och några tillstår att de förstått en del, men inte alls insett hur illa det verkligen var.

Innan hans mamma försvann in i en demenssjukdom försökte Fredrik prata med henne om det som hänt under uppväxten till följd av pappans missbruk.

– Men det blev inga konstruktiva samtal. Vi har helt enkelt hanterat det här på olika sätt.

Han berättar att pappan aldrig konfronterades, mycket beroende på att allt handlade om att det satt så väldigt djupt hos Fredrik att familjens hemlighet inte fick avslöjas. Men en nyårsafton yttrade hans syster de laddade orden: "pappa är ju alkoholist".

– Jag var runt 18 år och blev helt galen på henne, jag bara exploderade av ilska. Det var precis det som inte fick yttras. Sedan tog det flera år innan jag kunde säga till henne att hon hade helt rätt.

Och såren sitter djupt.

– De behöver tas omhand, och det är en helt annan process för anhöriga till missbrukare. För oss är jobbet inte gjort när missbruket upphör. Det finns inget lika konkret "slut" för anhöriga eller medberoende.

Och processen tar tid. Fredrik har i vuxen ålder uppmärksammats på att han ofta bytt klubb, trots att han trivts bra med både de sportsliga sammanhangen och tillvaron i övrigt.

– Det är ett väldigt tydligt mönster, säger han. Jag har det där omedvetet i hela mitt blodomlopp att jag måste sticka iväg innan någon börjar få misstankar, syna mig och kanske avslöja vad som händer under ytan..

Fredrik Björck i träningskläder tillsammans med andra fotbollsspelare på planen.

Panikkänslan kom tillbaka

Fredrik Björck har spelat i flera allsvenska lag – AIK, Helsingborgs IF och BK Häcken. Han har också varit verksam i både Danmark och Norge. Nu kombinerar han sitt civila yrkesliv som HR-ansvarig på ett industriföretag med uppdraget som tränare i Lindome GIF. Han har tidigare varit assisterande tränare i ÖIS och även i Gatans lag.

När han föreläser berättar han ofta att en drivkraft bakom fotbollskarriären var att göra pappan tillräckligt stolt för att kunna bli nykter.

– Jag påminns hela tiden om min bakgrund, det är verkligen djupa sår. När min dotter ville ta hem kompisar första gångerna fick jag ren panik. Det hade gått många år, men känslan kom tillbaka som en rekyl – det får bara inte hända. Rent rationellt förstår jag förstås att det är bara sunt och trevligt och att vi inte har något att dölja, men så djupt sitter det.