Gå till huvudinnehåll

Systembolaget om ESO-rapporten

Den 26 mars 2019 släppte Expertgruppen för Studier i Offentlig Ekonomi, ESO, en rapport där de bland annat utvärderar alkoholpolitikens effektivitet. Systembolaget välkomnar en alkoholpolitisk debatt, men håller inte med om slutsatserna.

I rapporten Synd och skatt – en ESO-rapport om politiken inom områdena alkohol, tobak och spel, skriven av nationalekonomen David Sundén, studeras den samhällsekonomiska effektiviteten i alkohol-, tobak och spelpolitiken. Fokus för kapitlet om alkohol är att utvärdera alkoholpolitikens effektivitet. Rapportförfattaren landar bland annat i slutsatsen att ensamrätten för Systembolaget har spelat ut sin roll då han menar att alkoholskatten är den enda effektiva åtgärden för att minska konsumtionen.Detta bygger på att tobakspreventionen, enligt David Sundén, har varit mer effektiv än alkoholpreventionen.

Rapportförfattaren menar att människor som dör i förtid på grund av sitt alkoholbruk är att se som en samhällsekonomisk vinst eftersom kostnaderna för vård och pension minskar. Om än cyniskt är detta korrekt – men även förlusten i liv och livskvalitet borde beräknas, vilket inte görs i ESO-rapporten.

Vi välkomnar en alkoholpolitisk debatt men håller inte med om slutsatserna i ESO-rapporten. Vi menar att den valda utvärderingsmetoden inte kan användas för att dra slutsatser om alkoholpolitiken. Området är alldeles för brett för att bara betraktas ur ett strikt ekonomiskt perspektiv. Om alkoholpolitiken ska studeras och utvärderas krävs en mer nyanserad modell och flera forskare med olika bakgrund.

Rapportförfattaren menar att alkoholkonsumtionen inte har minskat de senaste 30 åren, utan gått från runt åtta liter ren alkohol i slutet av 80-talet till 8,8 liter i dag (enligt CAN:s preliminära siffror för 2018). Om man i stället tittar på de senaste tio åren har konsumtionen sjunkit efter att den stigit rejält i samband med liberalisering av införselreglerna. Givet EU-inträdet och avskaffandet av införselkvoterna för alkohol haltar alltså analysen. Bättre vore att jämföra den svenska alkoholkonsumtionen sedan 2004, då de mer generösa införselreglerna infördes.

Konsumtionen av alkohol i Sverige mellan åren 2004-2018.

Ökad tillgänglighet leder till ökad konsumtion

Alkohol behandlas i stor utsträckning som en vara som andra i EU. På tobaksområdet finns dock en mycket mer restriktiv politik på plats i hela unionen. Ett tydligt exempel på detta är införselreglerna, där referensnivåerna för privatpersoner att införa alkohol är betydligt högre än för tobak.

Rapporten tar heller inte hänsyn till den omfattande forskning om alkoholskador och alkoholpolitik som bedrivits av etablerade organisationer och institutioner som Världshälsoorganisationen, WHO. Ensamrätten är tillgänglighetsverktyget i svensk alkoholpolitik och innebär begränsat antal butiker, begränsat öppethållande, ålderskontroll och pris. Rapportförfattaren menar att detta kan hanteras lika bra av privata aktörer och föreslår licensierade butiker. Forskningen på området visar dock att när vinstintresset släpps in i alkoholförsäljningen öppnar det också för mer marknadsföring, lockpriser och fler försäljningsställen, vilket leder till ökat konsumtion.

Alkohol är inte en vara som andra. Alkoholens baksidor slår mot såväl samhälle som enskilda individer. Alkoholens baksidor drabbar inte bara den som dricker. Bland dem som drabbas är det cirka 200 000 barn i Sverige som har minst en förälder som har alkoholproblem, detta trots att svensken dricker mindre än de flesta i Europa.