“Men alla andra får ju”
Svar: Det kanske känns som att alla andra får göra saker som du inte får, men jag lovar att de allra flesta i din ålder har samma diskussion med sina föräldrar som vi har nu. Jag kan prata med de andra föräldrarna, så kan vi komma överens om att samma regler gäller för alla.
“Så du litar inte på mig? Om du gjorde det skulle du veta att jag klarar av att dricka.”
Svar: Jag litar på dig när det gäller många saker. Men när man har druckit är det lätt att hamna i situationer som är svåra att hantera. Det gör mig orolig, och det är därför jag säger nej.
“Jag kommer ändå få tag i alkohol. Lika bra att jag får det från dig, så vet du vad och hur mycket jag dricker.”
Svar: Säkert är det så att du kan få tag i alkohol om du verkligen vill, men som vuxen kan jag inte bidra till att du dricker. Därför måste jag säga nej. Och du kan skylla på mig om du vill: ”Jag får inte dricka för min knäppa morsa”. Det bjuder jag på.
“Det är inte logiskt att du får dricka, men inte jag.”
Svar: Hjärnan är det organ hos människan som utvecklas långsammast, och är mest känslig för alkoholens effekter. Det spelar ingen roll att du har växt om mig rent fysiskt, din hjärna utvecklas fortfarande, och därför får du inte dricka. Du får inte heller köra bil, men det får jag.
“Får jag smaka av dig …?”
Svar: Nej, eftersom alkohol är ett nervgift som påverkar tonåringar mer än vuxna så jag vill inte bjuda dig på det nu.
Om experterna
Bengt Grandelius
Legitimerad psykolog, familjeterapeut och författare med mångårig erfarenhet av terapeutiskt behandlingsarbete med barn, ungdomar och vuxna.
Sven Andréasson
Alkoholläkare och professor i socialmedicin på Karolinska Institutet.