– Vi har länge studerat det vi kallar mag-hjärnhormonernas betydelse för beroendesjukdomar och nu tror vi oss vara något stort på spåren, säger hon.
Grovt indelat kan man säga att det finns två sätt att behandla alkoholproblem, psykologiska och farmakologiska, i vissa fall i kombination. Gemensamt för de idag tillgängliga behandlingarna är att effekten är begränsad och att det som fungerar för den ene kan vara verkningslöst för den andre. Dessutom är det långt ifrån alla som skulle behöva behandling som faktiskt får det.
– Alkoholberoende är nästan lika vanligt som depression, men antidepressiva läkemedel förskrivs hela 50 gånger mer än de fyra läkemedel som idag är godkända för behandling av alkoholberoende, säger Elisabet Jerlhag. Det här visar på det stora behovet av fler och effektivare behandlingar.
Läkemedelsindustrin har hittills inte engagerat sig nämnvärt i att utveckla nya behandlingar, men kanske har de ändå lyckats – om än oavsiktligt.
Knappast någon läkemedelsnyhet på senare år har fått så brett genomslag som när ett nytt diabetesläkemedel också visade sig fungera mot övervikt. Läkemedlet, som hör till en klass med det aningen åbäkiga namnet GLP-1-receptoragonister, verkar genom att aktivera receptorer för det kroppsegna hormonet GLP-1 (glukagonliknande peptid-1). Detta hormon frisätts i samband med födointag och spelar en central roll för att hålla blodsockret på en rimlig nivå, reglera aptiten genom att öka mättnadskänslan och bidra till en långsammare tömning av magsäcken.
Hetsätning ökar risken
Men vad har aptitreglering med alkoholberoende att göra? Jo, det finns en korrelation mellan hetsätning och alkoholberoende. Forskning visar att livstidsrisken för att utveckla alkoholbrukssyndrom är 50 procent större bland personer som lider av hetsätningsstörning jämfört med normalbefolkningen.
Det var denna korrelation som för 20 år sedan inspirerade Elisabet Jerlhag att börja utforska den roll som GLP-1 och andra peptider i den så kallade mag-hjärnaxeln kan spela för beroende av alkohol och andra droger. Redan i sin doktorsavhandling år 2007 kunde hon visa att ghrelin, som ibland kallas ”hungerhormonet”, också reglerar hjärnans belöningssystem.
– Min forskargrupp har blivit ett slags pionjärer när det gäller mag-hjärnhormoners betydelse för beroendesjukdomar, säger hon. Bland annat var vi först med att visa att GLP-1-receptoragonister kan dämpa alkoholens belönande effekter och därigenom även minska alkoholintaget.
Resultaten verifierades
Så sent som i februari 2025 publicerade amerikanska och kanadensiska forskare resultaten av en randomiserad klinisk prövning som verifierar Göteborgsforskarnas prekliniska resultat, att aktivering av GLP-1-receptorer minskar drickande även hos människor.
Nu tar Elisabet Jerlhag och hennes grupp nästa steg i jakten på en effektiv läkemedelsbehandling. I det nu aktuella projektet undersöker de tirzepatid. Det är en ny typ av läkemedel som i likhet med tidigare varianter är en GLP-1-receptoragonist, men som också har effekt på ett annat hormon, GIP (glukosberoende insulinotrofisk polypeptid) som har en ännu starkare effekt på insulinfrisättningen.
– I studier har tirzepatid visat sig ge ännu bättre resultat vid behandling av typ 2-diabetes och fetma, men av erfarenhet vet vi att effektivitet på det ena området inte är någon garanti för att det ska fungera lika bra på ett annat, säger hon.
I det aktuella forskningsprojektet studeras råttor i flera modeller för alkoholberoende. Djuren får tirzepatid i olika doser för att se om det påverkar hur mycket alkohol de dricker, hur sugna de är på alkohol och i vilken utsträckning de dricker extra mycket efter en alkoholpaus, så kallad ”alcohol deprivation effect”.
Och faktum är att de preliminära resultaten verkar riktigt lovande: tirzepatid får råttorna att dricka mindre och tycks påverka hjärnans belöningssystem genom att minska frisättningen av dopamin.
Vill förstå mekanismerna
– Men vi vill inte bara ta reda på om det fungerar, vi vill också förstå hur och varför, säger Elisabet Jerlhag. Min doktorand Christian Edvardsson genomför nu ett stort antal försök i syfte att kartlägga vilka delar av hjärnan som påverkas, vilka nervceller som aktiveras, och om dessa celler signalerar med dopamin, GABA eller serotonin.
Genom att kombinera avancerade metoder som in vivo-mikrodialys, immunohistokemi, in situ hybridisering av RNA, beteendestudier i djurmodeller och elektrofysiologiska mätningar hoppas forskarna kunna rita en detaljerad karta över hur mag-hjärnhormoner interagerar med beroendemekanismer.
– Mycket talar för att den här kombinationsbehandlingen inte bara är effektivare än de tidigare varianterna utan också ger färre och mildare biverkningar genom att doserna kan hållas lägre, säger hon. Om våra resultat från djurmodeller håller i framtida kliniska prövningar skulle detta kunna leda fram till en helt ny behandling för alkoholberoende.
Om studien
Projektets titel: Tirzepatid – ett nytt alternativ för behandling av beroende?
Huvudsökande: Elisabet Jerlhag, professor i farmakologi vid Göteborgs universitet
Projekttid: Studien inleddes i januari 2025 och avslutas i december 2027