– Alla har hört att man inte ska dricka för mycket, men om vi ska kunna främja ansvarsfullt drickande och motverka destruktiva mönster måste vi undersöka alkoholens dubbla roll som både riskfaktor och socialt smörjmedel, säger Kent Nilsson som är föreståndare vid Centrum för klinisk forskning, Region Västmanland, och professor vid Uppsala universitet.
Nu leder han projektet ”Vet svenska ungdomar tillräckligt om alkohol?”.
När Socialstyrelsen 2023 presenterade sina nya riktlinjer för riskbruk av alkohol* betonade man att inte ens en minimal alkoholkonsumtion kan sägas vara helt säker. Således kunde man inte heller ange någon tydlig gräns för vad som utgör riskfyllt drickande. Mot denna bakgrund sattes gränsen för riskkonsumtion till tio standardglas, exempelvis tio små starköl eller tio små glas vin, per vecka och/eller fyra sådana glas vid ett och samma tillfälle mer än en gång per månad.
Enligt dessa kriterier anses var tredje svensk numera ha en riskabel genomsnittskonsumtion, och lägger man till intensivkonsumtion kommer man upp i över 40 procent.
– Men de här riktlinjerna vänder sig i första hand till hälso- och sjukvårdspersonal och ger inte allmänheten, särskilt ungdomar, någon vägledning ifråga om vilka mängder som kan antas vara rimliga, om hälsoeffekter och när man ska sluta dricka, säger Kent Nilsson.
Nu skulle man kunna anföra att alkoholkonsumtionen bland unga minskar sedan ett antal år tillbaka, så det kanske inte är ett lika stort problem längre.
Ökad psykisk ohälsa
– Men samtidigt ser vi en ökad psykisk ohälsa med ångest och stress som huvudsakligen drabbar unga, säger Kent Nilsson. Och i den här gruppen är riskkonsumenter överrepresenterade.
En studie som Kent Nilsson och hans kolleger genomförde i Västmanland fann att var femte ung person som sökte vård på Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) hade en riskfylld alkoholkonsumtion.
– Och då pratar vi inte om några tio standardglas, utan det här var betydligt värre. Faktum är att alkoholproblem visade sig vara den fjärde vanligaste problemställningen i den här gruppen – och på den tiden var det inte ens något man frågade om på BUP.
Det var bland annat dessa iakttagelser som låg till grund för det nu aktuella projektet.
– Vi vill undersöka kunskapen, motiven och den sociala dynamiken kring alkoholkonsumtion bland svenska ungdomar, med målet att utveckla evidensbaserade strategier för att främja ansvarsfullt drickande och förbättra folkhälsan.
För att lyckas med detta, menar han, behöver man ta reda på hur väl unga människor förstår riskerna med riskfyllt drickande, varför de väljer att dricka och hur alkohol påverkar deras emotionella och sociala välbefinnande.
Det där med motiven, varför man väljer att dricka, är en frågeställning som följt Kent Nilsson under många år. Redan kring millennieskiftet genomförde han djupintervjuer med ett par hundra 16–19-åringar om deras förhållande till alkohol. Då framträdde ett mönster av positiva erfarenheter: många drack för att det var det var kul, man blev mer utåtriktad och hade lättare att få kontakt med andra – kort sagt bidrog alkoholen till en bättre atmosfär.
Mildra obehag och stress
– Nästan ingen svarade spontant att man drack för att ”alla andra gör det”, ett påstående man ofta stöter på när det handlar om ungdomar och alkohol, säger han. Däremot fanns det de som drack snarare drack för att mildra obehag som stress och ångest, än för att bli social och ha kul.
Genom att analysera data från dels cirka 1 150 ”friska” ungdomar i den så kallade SALVe-kohorten (SALVe = Survey of Adolescent Life in Vestmanland), dels omkring 13 000 ungdomar som skrivits in på BUP i Västmanland hoppas forskarna kunna besvara tre nyckelfrågor:
- Hur medvetna är ungdomar om riktlinjer för alkoholkonsumtion och hälsorisker?
- Vilka är mönstren och de primära motiven bakom drickandet?
- Hur fungerar alkohol som en känslomässig och social regulator?
– Vi menar att man måste förstå skillnaderna mellan dessa båda grupper för att kunna utforma mer träffsäkra och individualiserade preventionsinsatser, säger Kent Nilsson. En ung person som dricker för att hantera ångest, stress eller depression behöver ett annat stöd än den som dricker för att ha roligt på en fest.
Erfarenheten visar att etablerade insatser som motiverande samtal och kognitiv beteendeterapi ofta fungerar väl för att förändra en persons drickande – under vissa villkor.
– Den som precis har fått en tankeställare, till exempel hamnat på akuten efter att ha cyklat omkull på fyllan, är oftast mycket mottaglig, säger han. Det är en viktig lärdom, men det är ju inte prevention i klassisk mening då skadan så att säga redan är skedd.
Kan inte vara odelat negativ
När det gäller frågan om ”mönstren och de primära motiven bakom drickandet” säger sig Kent Nilsson vara realist.
– Jag är väl medveten om hur illa det kan gå, men om vi ska nå fram till unga kan vi inte låtsas som att alkohol är odelat negativt, säger han. Alkohol är en reell riskfaktor för ett otal skadeverkningar, men på gruppnivå ser vi också att unga som dricker inom rimlighetens gränser oftare lever i fasta förhållanden och når bättre studieresultat.
Det här, menar han, understryker vikten av en balanserad och saklig information som verkligen når fram till mottagaren.
– En god förståelse bland allmänheten, särskilt ungdomar, för ”säkra” nivåer av alkoholkonsumtion, hälsoeffekter och när man ska sluta dricka är avgörande för att de förebyggande strategierna ska lyckas. Relevant kunskap i dessa frågor ger människor möjlighet att göra välgrundade val.
I skrivande stund börjar Kent Nilsson och hans kolleger bli klara med insamling och sammanställning av data. I nästa steg väntar analysarbetet.
* Socialstyrelsens riktlinjer är avsedda att användas som stöd till hälso- och sjukvårdens bedömning av vilka personer som bör erbjudas insatser, men har i många fall felaktigt uppfattats vara riktade till allmänheten.
Om studien
Projektets titel: Vet svenska ungdomar tillräckligt om alkohol?
Huvudsökande: Kent W Nilsson, adjungerad professor i psykiatrisk forskning vid Uppsala universitet, föreståndare för Centrum för klinisk forskning Västmanland
Medsökande: Helgi Schiöth, professor i farmakologi vid Uppsala universitet; Cecilia Åslund, adjungerad professor i socialmedicinsk forskning vid Uppsala universitet och verksamhetschef vid CFK Västmanland; Gull Rukh, PhD, forskare inom funktionell farmakologi vid Uppsala universitet
Projekttid: Studien inleddes i januari 2025 och avslutas i december 2026.