Foto: Jimmie Hjärtström
Peter Larm är docent i folkhälsovetenskap vid Stockholms universitet och driver forskningsprojektet ”Children of alcoholics: Who develops resilience and why?”.
– Med större kunskap om skyddsfaktorer kommer vi att kunna utvecklabättre och effektivare interventionsprogram för barn till personer med missbruksproblematik, säger han.
Begreppet resiliens, efter engelskans resilience, stod visserligen med i Svenska Akademiens ordbok redan på 1950-talet (då som en medicinsk term för eftergivlighet eller elasticitet hos en vävnad), men det var först efter millennieskiftet som det började dyka upp i mer vardagliga sammanhang, inte minst ifråga om miljö och klimat.
I senaste upplagan av samma akademis ordlista får resiliens följande beskriving: ”förmåga t.ex. hos ekosystem att återhämta sig eller motstå olika störningar”. I Peter Larms forskningsprojekt betecknar begreppet således barnets, eller ungdomens, förmåga att återhämta sig från eller motstå de störningar som en förälders alkoholkonsumtion ger upphov till.
Att alkoholproblem överförs från föräldrar till deras barn är en etablerad sanning, men det är också känt att de här barnen även löper ökad risk att utveckla andra psykosociala problem såsom hyperaktivitet, bristande impulskontroll, normbrytande beteenden, depression och ångestsymtom, låg självkänsla och problem med skolarbetet.
– Och som vuxna är det tyvärr inte ovanligt att de drabbas av arbetslöshet och blir kriminella eller antisociala på annat sätt. Även självmordsförsök förekommer i större utsträckning än hos normalbefolkningen.
I en systematisk litteraturöversikt från 2019 beräknades att drygt 20 procent av alla barn i Sverige, upp till 430 000 barn, någon gång under uppväxten haft minst en förälder med alkoholproblem. Vidare kom man fram till att ”bara” 15 procent, eller 320 000, har ”påverkats negativt i någon utsträckning” av en sådan uppväxt.
Vad skyddar barnen?
Det faktum att de flesta barn och unga, alltså långt ifrån 320 000, trots allt klarar sig väl kan förklaras med resiliens – att de utvecklas till det vi emellanåt kallar för maskrosbarn. Men vad utmärker dessa maskrosbarn?
Det övergripande syftet med Peter Larms forskningsprojekt är att identifiera faktorer som skyddar barnen mot de negativa effekterna av föräldrars alkoholproblem.
Råmaterialet i denna studie är data från den pågående longitudinella kohortstudien Futura01 där drygt 4 000 slumpvis utvalda elever i årskurs 9 följts till andra året i gymnasiet. Av dessa identifierades 719 (13,1 procent) vara barn till minst en förälder med alkoholproblem.
Identifieringen genomfördes med hjälp av CAST-6 (Children of Alcoholics Screening Test, ett validerat screeninginstrument där respondenterna får besvara sex frågor, däribland om de har bett en förälder att sluta dricka eller om de någon gång gömt eller hällt ut alkohol.
Om de svarar ja på minst tre av frågorna definieras de som barn till minst förälder som dricker.
– Vi menar att den här studien har potential att utöka kunskapen på området på flera sätt, säger Peter Larm.
Istället för att bara studera resiliens mot att själv utveckla alkoholproblem vill Peter Larm och hans kolleger bredda frågan till att inbegripa andra psykosociala problem, närmare bestämt (frånvaro av):
- hyperaktivitet
- emotionella problem (depression/ångestsymtom)
- normbrytande beteende (exempelvis att skolka eller begå brott)
I den population som Peter Larm studerar har mer än var fjärde, 27,7 procent, utvecklat resiliens mot alla dessa utfall. Ett antal skyddsfaktorer har identifierats, såsom att de som utvecklar resiliens oftare kommer från bättre socioekonomiska förhållanden, att deras föräldrar har bättre koll på vad barnen gör på kvällarna och att de har större förtroende för auktoriteter, från lärare, forskare och experter till riksdag, regering och så vidare. Men det finns en faktor som verkligen sticker ut, säger Peter Larm.
– Av dem som utvecklat resiliens är det bara en dryg tiondel som prövat alkohol när de går i nian medan motsvarande andel bland icke-resilienta barn som växt upp i missbruksmiljöer är över två tredjedelar.
Följs upp ytterligare
Som jämförelse kan nämnas att strax över 40 procent av de barn som inte växt upp i missbruksmiljöer prövat alkohol när de gick i nian.
– Nu vill vi följa upp vad som händer med de här barnen när de går i tvåan på gymnasiet – har de börjat dricka alkohol? Och om inte ska vi ta reda på varför och kontrollera den statistiska betydelsen av att inte ha druckit i högstadiet, säger Peter Larm.
En tredje uppföljning kommer att genomföras två år efter att studiepopulationen gått ut gymnasiet. Förhoppningen är att de rön som studien genererar ska bidra till att begränsa de indirekta skadeverkningarna av att växa upp i missbruksmiljö på flera nivåer i samhället.
– Jag ser den här studien som en grundläggande del i ett större arbete med att ta fram bättre och effektivare interventionsprogram, säger Peter Larm. Framför allt tror jag att kunskap om vad som skapar resiliens kan vägleda utformandet av stödgruppsprogram, men den kan också komma till användning i det dagliga arbetet i skolan, fritidsverksamheter, barn- och ungdomspsykiatrin, socialtjänsten och andra verksamheter.
Om studien
Peter Larm har under 2020-2023 arbetat med studien Children of alcoholics: Who develops resilience and why? tillsammans med Jonas Raninen (Karolinska Institutet), Patrik Karlsson (Stockholms universitet), Johan Svensson (CAN), Mats Ramstedt (Karolinska Institutet & CAN).